Sensorisk integration, eller sinnenas arbete
Hjärnan fungerar inte ensamt. Den mottar stimuli från omvärlden genom olika sinnen: syn, hörsel, lukt, smak, beröring, vestibulärt sinne, proprioceptivt och interceptivt sinne. Det intressanta är att dessa sinnen ej fungerar isolerade från varandra, utan istället kompletterar varandra, till exempel kan det vestibulära sinnet hjälpa en till att upprätthålla balansen, men ofta (framförallt när man går på trottoaren eller trappan) så får vi stöd av vår syn.
De tre relativt okända sinnena är det vestibulära sinnet, proprioceptiva sinnet och det interceptiva sinnet.
Vestibulära systemet – balanssinnet
Det vestibulära systemet består av två typer av receptorer belägna i innerörat. Den är ansvarig för rörelsen och flytbarheten i ögonglobarna, huvudet och hela kroppen. Tack vare det är det möjligt att bestämma riktning, lutning av kropp och huvud samt koordinering av rörelse och kroppsbalansering.
Proprioceptivsystemet
Ett sinne som är baserat på receptorer i musklerna, lederna och senorna. Proprioception tillåter dig att känna rörelsen av din egen kropp och justera styrkan, böjvinkeln, och riktningen i vilken denna rörelse ska ske. Proprioceptionssystemet används när du trycker, drar, klämmer, böjer, etc.
Interocepivta systemet
Interception är det inre sinnet tack vare vilken kroppen gör en självreglering av temperatur, puls, andning, men ger dig också möjlighet att känna det accelererande hjärtslaget, så kallade fjärilar i magen, hunger, törst, tarm och tryck i blåsan.
Symtom på sensoriska integrationsstörningar
Innan barnet hamnar hos en specialist så har föräldrarna barnet under uppsyn. Det är inte alltid att sena eller olämpliga reaktioner eller onormalt beteende betyder mer allvarliga utvecklingsproblem. Barn utvecklas i olika takt och vanligtvis korrigeras avvikelser förr eller senare. Men när barnet inte kommer upp i samma sinnesnivå som andra barn i ens egen ålder så är det värt att konsultera detta med lämplig institution.
Bland de typiska symtomen på sensorisk integration så kan man nämna störningar.
- överkänslighet eller underkänslighet mot beröring,
- överkänslig eller underkänslig syn,
- överkänslighet eller underkänslighet mot ljud,
- överkänslighet eller underkänslighet mot rörelse,
- överdriven eller otillräcklig aktivitet,
- brist på samordning och smidiga rörelser,
- dålig grov- och finmotorik (låg nivå på motoriska färdigheter),
- försenad talförmåga,
- problem med beteende och inlärning samt organisation,
- lågt självförtroende.
Sensorisk integration – störningar
Senast 2015 identifierade Zoe Mailloux och L. Diane Parham, som hanterar sensoriska integrationsproblem, fyra kategorier av problem i samband med det:
Problem med sensorisk modulering (intensitet av känslor)
Man kan tänka sig att alla borde känna nästan samma stimulans från den omgivande miljön, vilket är ej fallet. Skillnader i graden av känsla kan vara mycket höga, till exempel hos personer som är känsliga för beröring, det stora obehaget kan vara tvättning, kamning och i vissa fall bärande av kläder från vissa tyger. Personer med ringa känslighet kan inte känna vindblåsan eller någons hand på axeln, eller de kan exempelvis känna ett handslag på ett otillräckligt sätt.
Intensiteten hos de upplevda stimulin har en mycket stor inverkan på förmågan att utföra vissa aktiviteter, men det kan också vara avgörande för att säkerställa säkerheten, t.ex. brist på beröringskänslighet kan resultera i att man ej försöker att backa eller fly vid smärta.
Det är värt att notera att både överkänslighet och för låg känslighet för stimuli upplevs som obehag av personer som lider av den. I båda fallen försöker de finna ett optimalt tillstånd – barn som lider av överkänslighet mot ljud eller har hyperkänslig hud undviker specifika stimuli, medan de som inte känner vissa stimuli – letar efter dem. Sådana flykter eller sökningar är inte alltid säkra, till exempel ett barn, som träffar huvudet mot en vägg eller slår sitt ansikte för att få en tillräcklig stimulidos, kan skada sig själv. Reaktioner kan också leda till isolering, till exempel ett barn som skämmar ljud som vi vanligtvis inte hör, medan för dem är de outhärdliga, kan följaktligen alieneras.
Problem med uppfattning
Perceptionproblem kan innebära dålig behandling och tolkning av mottagna stimuli. Barn med nedsatt visuell uppfattning kan exempelvis identifiera enskilda delar av bilden, men de kan inte läsa av den i sin helhet. Barn med nedsatt hörseluppfattning har problem med att dela och kombinera ord, de uttalar ofullständiga ord, lägger till liknande ord, och har svårt att förstå texten etc.
I denna typ av störning kan hjärnan inte ge rätt mening åt bilden, ljudet eller rörelsen.
Problem med det vestibulära systemet
Barn med dysfunktionellt vestibulärt system har svårt att upprätthålla balans och balansera kroppen. Detta innebär en slags rörelseklumpighet. Problem uppstår med att gå, hoppa, spela fotboll, cykla, men också läsa och skriva. I de senare fallen kan en länkning av orsaken med effekten vara extremt svår.
Problem med motorikplaneringen
Denna dysfunktion kallas dyspraxi. Barn verkar vara klumpiga i sina rörelser precis som vid problem med det vestibulära systemet, men problemet har en något annan grund. Barn som lider av dyspraxi kan inte planera sina rörelser från början till slut. Det kan vara lite chockerande för människor som utvecklas ordentligt, som ofta inte gör mentalt arbete för att planera efterföljande rörelsesekvenser, och gör det intuitivt.
Detta problem är särskilt märkbart vid nya träningsövningar och det rör både grov- och finmotoriken. För barn med dyspraxi är det svårare att räkna ut hur man använder kroppen för att få en specifik effekt, till exempel att binda skor eller kasta bollen i korgen.
Vad ska man göra när barnet har en sensorisk integrationsstörning
Det finns inget sätt som alla föräldrar kan ta, därför att själva symptomen hos barnen har olika intensitet. I vissa familjer är små förändringar tillräckliga, i andra är förfarandet mycket mer komplext.
Först och främst bör du diagnostisera problemen och utveckla en metod för att hantera dem. Sensoriska integrationsterapeuter och förskole- och skolpedagoger som specialiserar sig på oligofrenopedagogi är också användbara.
Det är nödvändigt att ändra tillvägagångssättet för barnet som har sensoriska integrationsstörningar, anpassning av kraven till dess förmåga, och terapi i en terapiklinik samt hemma. Arbetet med barnet måste omfatta många fler personer än endast föräldrarna och lärarna. Man ska informera släktingar och vänner om de bestämda förfaranden.
Man kommer behöva ny utrustning hemma exempelvis ett tyngdtäcke, en tyngdväst, madrasser, ett stort antal olika konstnärsmaterial. Vissa objekt måste tas bort, till exempel en hög dörrklocka, taggar på kläder, doftljus och andra liknande ting.
Visserligen bör dagens ordning anpassas. Ibland måste den anpassas och hålla sig till konsekvent fastställda tider av mat, aktiviteter, vila och sömn (för barn med sensoriska integrationstörningar, ritualer är extremt viktiga). I vissa fall måste du hitta mycket tid för att arbeta med ditt barn.
Föräldrarnas känslor och uthållighet är den största utmaningen. Trots att början är alltid svårt visar praktiken att även i svåra förhållanden får man utomordentliga resultat om man jobbar hårt och samarbetar med specialister.
