Proprioceptiva dysfunktioner – hur man känner igen dem

12 juni, 2017 / Mateusz

Vad är det proprioceptiva systemet?

Proprioceptorerna finns i muskler, senor, leder och ledband. De läser information relaterade till tryck på muskler, muskelstretching, böjning och sträckning av leder, läge på kroppsdelar och kroppsrörelser.

Tack vare proprioceptionen kan ett barn styra sitt kroppsläge och sina kroppsrörelser. Det proprioceptiva systemet gör att ett barn kan planera och utföra rörelser på ett smidigt och samordnat sätt. Det är också proprioceptionen som låter ett barn att välja rätt tryckstyrka (t.ex. när det smeker en hund, ritar, osv.) och rätt muskeltonus (för att exempelvis kunna lyfta en mugg med juice).

Tecken på proprioceptiv dysfunktion

Ett barn, vars proprioceptiva system inte känner musklerna och lederna som det ska och inte heller kan avgöra i vilket läge kroppen befinner sig, beter sig på ett specifikt sätt. Här följer några exempel för ett barns beteende vid:

a) nedsatt förmåga att känna av tryckningar mot kroppen:

  • Barnet är högljutt, springer och stöter ihop med andra människor och föremål,
  • gillar att leka lek som går ut på att slåss på låtsas,
  • trycker, vidrör, smeker för hårt,
  • går med tunga steg,
  • gillar att hoppa ner från möbler och andra föremål samt att hoppa på trampolin,
  • dinglar med fötterna medan det sitter, så hårt så att det slår på stolbenen,
  • bryter eller gör sönder olika föremål,
  • tar olika saker i munnen och tuggar på dem, t.ex. pennor, sudgummin, leksaker, delar av kläder (ärm), osv.
  • gnisslar tänderna,
  • skadar sig själv,
  • gillar att ha åtsmitande kläder, helst overaller,
  • snör skorna och binder kläderna för hårt,
  • söker efter tryckning (genom att t.ex. täcka sig med [EW1] täcket, tränga sig in mellan möblerna, osv.)

b) brist på den motoriska planeringsförmågan eller svårogheter att utföra planerade rörelser:

  • Barnet har svårt att lära sig cykla,
  • kan inte klättra, hoppa, leka med boll (fånga den, kasta), springa,
  • har svårt att röra sig när det klär på sig, snör skorna osv.
  • stöter oavsiktligt ihop med föremål och personer,
  • är rädd för att gå upp- och nedför trappan,
  • snubblar,

c) ostadig hållning:

  • vinglar vid bordet,
  • stödjer huvudet med händerna, lägger det på bordet,
  • har dålig hållning vid särskilda aktiviteter,
  • kan inte balansera med kroppen, stå på ett ben, osv.

d) svårigheter att välja rätt tryckstyrka och rörelseomfång:

  • Barnet kan inte bedöma hur lång rörelse det krävs för att utföra en viss aktivitet,
  • trycker för hårt med krita eller penna så att den bryts eller går sönder,
  • skriver otydligt och brukar skrynkla ihop papper,
  • när barnet håller två föremål i händerna, har det svårt att avgöra, vilket som är tyngre,
  • bedömer fel föremåls vikt (vilket leder till att det tappar saker, spiller dricker, osv.),
  • använder mycket kraft för aktiviteter som inte kräver det (ex. stänga en bok, dörr, o.d.)
  • är oförsiktigt när det leker med djur och andra personer (kramar och smeker dem för hårt, knuffar dem, osv.).

Proprioceptiv dysfunktion – utmaning för både barnen och föräldrarna

Det är ofta frustrerande för föräldrar om deras barn är klumpigt och högljutt, sårar andra och förstör saker. Deras viktigaste, och svåraste nog, uppgift är att förstå att barnet drabbas av en utvecklingsstörning. Ofta inser det att det inte är sina jämnåringar likt. Händer det ofta att barnet blir tillrättavisat, oförstått och även uteslutet, så sjunker dess självkänsla till noll. Detta är ingen lösning till problemet.

Det är ytterst viktigt att barnet går i sensorisk integrationsterapi. Genom regelbundna övningar kan det uppnå färdigheter för att i vuxenlivet kunna fungera lika bra som andra.

Detta är den svåraste utmaningen såväl för föräldrarna som för omvärlden – att förstå att ett barn med proprioceptiv dysfunktion inte är ilsket, utan att problemet ligger i störningen.