Sensorisk integration hos autistiska barn

15 maj, 2017 / Mateusz

Autistiska barns sinnesvärld

Vi använder våra sinnen varje dag, i stor utsträckning på ett undermedvetet sätt. Vi tittar, lyssnar, smakar, luktar och känner. Vi använder också balanssinnet och proprioception, dvs. djup känsel. Allt detta sker på ett harmoniskt och ”smärtfritt” sätt.

Alla dessa ”verktyg” används också av barn med autism för att samla all information hjärnan behöver för att fungera. Men autistiska personers uppfattning av och tolerans mot stimuli avviker från normen genom att vara antingen nedsatt eller förhöjd. Detta innebär att hjärnan samlar inte, ordnar inte och bearbetar inte stimuli på ett korrekt sätt. De impulser den får är antingen för starka och för många eller för svaga för att kunna utnyttjas med fördel. Som följd blir barnens reaktioner irrelevanta och deras ibland irrationella beteende leder till att de blir socialt utslagna.

Hur kan ett barn med autism uppleva stimuli från omvärlden?

Ljud – Hörseln hos ett autistiskt barn kan antingen vara överkänslig eller dålig. Barn med ljudöverkänslighet försöker skydda sig mot överväldigande ljud genom att t.ex. täcka öronen eller mumla så att övriga ljud inte hörs. Barn med dålig hörsel kan däremot leta efter hörselintryck. De har alltså inget emot oljud, skrik, osv.

Bild– Forskare tror att barn med autism har falksyn, dvs. att de ser på avstånd tre gånger större än den genomsnittliga människan. De har även en enastående förmåga att särskilja föremål med komplicerade mönster i bakgrunden. Personer med autism fokuserar ofta blicken på linjer, vinklar, mönster samt flygande och roterande föremål. De har dock problem att fokusera på andra personers ansikte. I slutet av 1900-talet genomfördes en studie som visade att andra personers ansikten skapar hos ett autistiskt barn känslor som liknar rädsla och ilska, även om dessa ansikten tillhör barnets nära och kära.

Smak – Barn med autism upplever ofta problem med ätande. En del vill inte äta vissa saker, medan andra gärna äter mat som är stark och kryddig. Orsaken till att ett barn med autism inte vill äta tycks vara matens oacceptabla konsistens eller smak. I sin bok The Autistic Brain varnar dock prof. Temple Grandin (känd för att ha blivit frisk från autism) för en sådan alltför enkel förklaring. Det är ju helt allmänt förekommande och ingen symptom på autism att känna äckel för ett dåligt tillagat ägg, kolsyrat vatten som inte har någon kolsyra kvar eller för fisk (som luktar ju ganska speciellt).

Lukt – ett över- eller underkänsligt luktsinne kan vara en annan orsak till ovanliga beteenden hos barn med autism. De med doftunderkänslighet kan intensivt söka efter doftkällor, medan de som är överkänsliga kommer att undvika starka dofter – och märk att trots att det inte är uppenbart för de flesta av oss så bär vi alla tiotals olika dofter på oss: tvål, schampo, uppätna måltider, fukt, tvättpulver, parfym, läder (doft från skor och lädertillbehör), skokräm, osv. Sedan så finns det också platsspecifika dofter, t.ex. blommor, damm, rök, avgaser, rengöringsmedel, mm. Allt detta upplevs oerhört starkt av ett barn som har autism.

Känsel – Barn med autism kan undvika beröring och gillar inte att kramas, byta kläder, kamma håret och tvätta sig. Beröring blir ofta en otrevlig och smärtsam upplevelse. Ett barn som har dålig känsel kan däremot behöva söka efter ytterligare stimulering genom att exempelvis bita, slå sig själv eller skrapa på huden.

Det finns två sinnen till, vilka vi utnyttjar på ett mindre medvetet sätt. Det är balanssinnet och djup känsel. Här kan det också förekomma olika dysfunktioner.

Djup känsel (proprioception) – Barn med proprioceptionsstörning gillar att kramas, vira om sig med tunga täcken, tränga sig igenom trånga tunnlar, och även tugga, bita, klappa, hoppa upp, osv. Allt detta har till syfte att ge ett stark, uppenbart tryck mot kroppen.

Vid autism förekommer ofta även balansstörningar. Osäkerhet när man går, labilitet, tendens att falla, ovilja att gå på trottoarkanter, oförmåga att cykla eller åka sparkcykel är bara några få exempel på hur balanststörningar, eller mer exakt överkänslighet av det vestibulära systemet, påverkar ens liv. Överkänsligheten kan även leda till att man undviker att luta sig framåt eller vrida huvudet. Barn med underkänslighet av det vestibulära systemet gillar att hoppa, virvla, gunga, osv.

Konsekvenser av sensoriska störningar

Konstiga beteenden hos barn med autism är obegripliga för omgivningen. Samtidigt så har barn med autism svårt att begripa skäl till andra barns skrattande, gråtande, gestikulering och aktiviteter. Detta skapar en mur mellan dessa två grupper och gör att barn med autism stänger in sig i sin egen värld. De håller sig borta från nya lekar, okända aktiviteter, nya upplevelser och intryck, och håller sig fast vid strukturerade dagsrutiner. I deras verklighet är allt förutsägbar, schemalagd, rutinerad och därför trygg. Att dra sig tillbaka på det sättet övervinner inga hinder och gör att ett framsteg är omöjligt.

Sensorisk integrationsterapi

Det finns många åtgärder som kan vidtas för att bryta isolationen och stimulera autistiska barns utveckling. Å ena sidan finns upplysningskampanjer om autism och ett förskole- och skolsystem som är avpassat för inkludering av autistiska barn. Å andra sidan finns det som kan göras för dessa barns utveckling, dvs. sensorisk integrationsterapi.

SI-terapi bygger i stort sett på att ständigt observera barnet. I den första fasen utreder terapeuten hur stor omfattning störningarna har och var ligger orsaken till dem. Det är möjligt tack vare en genomtänkt plan, diagnostiska prov och olika övningar. Den nästkommande delen av terapin utarbetas utifrån barnets beteende, dvs. vilka sinnesintryck det undviker och vilka det letar efter.

Terapisessioner genomförs med hjälp av specialutrustning: dynor, gungor, rullbrädor, klätterstegar, tyngdvästar, tyngdtäcken, mm. Deras roll är att hjälpa det proprioceptiva, vestibulära och taktila systemet att ta emot och bearbeta olika sorts stimuli på ett korrekt sätt.

Övningar avpassas för barnet så att de varken är för svåra eller för lätta. De varieras ofta, korrigeras och utbredas med nya övningar för att säkerställa ständig utveckling av barnets olika förmågor.

Terapi får vara varken tråkig eller avskräckande. Både urvalet av övningar och terapeutens personlighet samt dennes förmåga att hitta ett gemensamt språk med patienten spelar en viktig roll här. Ju större öppenhet bildas de emellan, desto mer exakta diagnoser kan ställas och desto mer givande arbetet på att förbättra barnets tillstånd blir.

Att sensorisk integrationsterapi ger goda effekter bevisas av allt fler framgångar av terapeuter, forskare och själva patienter. Det är särskilt värt att nämna Temple Grandin, en autistisk kvinna som har blivit utnämnd till professor i husdjursvetenskap vid Colorado State University. Hennes böcker har översatts till många språk. 2010 utsågs hon av tidskriften Time till den mest inflytelserika personen. I sina verk har hon beskrivit sina observationer om livet med autism. Hon skriver bl.a. om autistiska personers behov av djup tryck, hur att tillgodose detta behov och vilka effekter det ger.

Den polska terapeuten som sysslar med att beskriva hur sensorisk integrationsterapi påverkar autistiska barns fungerande och utveckling är Zbigniew Przyrowski. Han är medlem i Polska Föreningen för Sensoriska Integrationsterapeuter (Polskie Stowarzyszenie Terapeutów Integracji Sensorycznej). 2001 använde han tyngdvästar på 31 patienter med autism, ADHD och gravitations osäkerhet. Hos alla noterade han positiva förändringar.